Kreativitetens återkomst

Jag har en ganska lång period känt att jag inte orkat vara kreativ. Det har varit mycket som hänt och jag har på flera sätt påtagligt upplevt hur det är att vara mitt i livet och hur svårt det är att lägga det där livspusslet. Tid och energi har det tidigare funnits nästan obegränsat av och det har verkligen varit en förmån att kunna vara både förälder och hinna med sina egna intressen och stunder under tiden som student. 

Det senaste 1,5 året har jag jobbat och det har varit ett väldigt bra sätt för mig att få bra rutiner. Jag stormtrivs och tycker att jag har världens bästa jobb och världens bästa arbetskamrater. Däremot tar jobbet mycket av min tid, precis som det ska. Och därför har denna krock inte helt funkat fullt ut med min kreativitet. Sedan har jag till viss del nytta av min kreativitet i mitt arbete och det gör att mitt behov att vara kreativ hemma inte är lika stort.

Men de senaste veckorna har jag fullkomligt exploderat på det kreativa sidan. Det började med att jag skulle hålla en pysselsession på en möhippa där vi skulle bygga kakfat av porslin. Något jag gjort mycket, men inte så mycket den senaste tiden. 

Denna händelse triggade igång mig och nu två veckor senare har jag pysslat otroligt mycket och mestadels med mina barn. Och de älskar att göra vuxenpyssel. Det känns som att jag återupptäckt en del av mig själv och att även barnen får vara med på den upptäcktsresan. 

Samtidigt känner jag att allt har sin tid och den här tiden då jag inte kännt mig så kreativ har varit bra för mig ändå. Jag är inte rädd för att livet förändras och även min tid. Det känns skönt att vardagen formas och omformas. Det är också skönt när man åter sätter sig med projekt, men på ett nytt sätt. Men nya ögon, nya material och idéer. Och det är att ta det kreativa till en ny nivå. Och det känns inte det minsta kravfullt. 

För jag vet att allt är föränderligt. Och det som är vackert ligger i betraktarens öga.