Den finaste gåvan

Jag fick den finaste gåvan av Mille häromsistens. Han hade varit hos doktorn och för att han varit så duktig fick han en liten present. Ett suddgummi. När jag kom hem från skolan den dagen var det en stolt kille som mötte mig, han strålade i hela ansiktet. "Den här ska du få av mig, Mamma" sa han och sträckte fram sin lilla hand med suddgummit i. Jag såg att det var en liten dinosaurie på. Mille, som just nu är fascinerad av djur från nutid och urtid ville ändå ge mig det suddgummit. Jag frågade varför han ville att just jag skulle ha det där suddgummit, varför ville han inte ha det själv? Då sa han "du ska ha det när du är i skolan, Mamma. Då behöver man ett suddgummi".

Tänkt vad fint att han gav mig det han själv fått efter att han varit hos doktorn. Han var mer noga med att jag skulle få det än att han själv kanske skulle få användning för det. En helt villkorslös gåva från honom till mig. Den finaste gåvan jag fått av honom. Och det lilla suddgummit ligger i mitt pennfack, men jag har inte använt det än. Jag har det med mig som en påminnelse om vilken fin kille jag har hemma. Som vill mitt bästa. Precis som jag vill hans.