Omfamna mig

Begravningen av sitt barn glömmer man aldrig. Idag för sex år sedan. Intrycken sätter sig djupast i medvetandet, utan att man behöver anstränga sig. Och bra är väl det, för det var mitt farväl. Jag skrev två sånger till begravningen. Aldrig har jag varit så produktiv i mitt sångförfattande som det första sorgeåret. En form av terapi. Nedan följer en av texterna som ganska bra illustrerade den bönen jag desperat bad då, och ibland fortfarande ber.

Kommer jag någonsin förstå

hur ett liv så snabbt kan förändras

lurad och förtvivlad

när allting tar slut

så många frågor gnager i mitt inre

kommer min själ nånsin finna ro

Jag ber dig, Herre,

se mig i min nöd

Du som fanns innan 

bli mitt stöd

Omfamna mig 

bär min sorg

rusta mig att möta det som är

när allting blir oförklarat

varför blir ej besvarat

då ber jag: Låt hoppet bo i mig

Förr tagit allt för givet

glidit genom livet

orubbad tänkt att:

Det händer inte mig

lilla barn 

som lämnat mig så plötsligt

vårda honom Herre

lägg hans hand i din

Jag ber dig Herre 

torka alla tårar 

du som fanns innan

bli mitt stöd

Omfamna mig 

bär min sorg

rusta mig att möta det som är

när allting blir oförklarat

varför blir ej besvarat

då ber jag: Låt hoppet bo i mig

Text: Josefin Roos