På väg mot nya mål...

Idag började jag sista terminen på min utbildning. Helt otroligt att jag står här. Jag har tagit studieuppehåll för att jobba och jag har burit och fött tre barn sedan jag skrev in mig på förvaltningsprogrammet någon gång förra decenniet. På något vis har man nästan inte trott att man ska komma igenom utbildningen, samtidigt som det alltid drivit mig. För det är ju det här jag vill göra! Några uppehåll i studierna och ett par ungar gör det inte på något sätt omöjligt eller särskilt svårt att komma tillbaka på spåret och avsluta, om man har motivationen. Det är en av de stora grejerna i mitt liv, som händer iår, att jag tar examen.

Frågan är bara vad som händer sedan? För första gången vet jag inte svaret på den frågan och det känns både läskigt och roligt. Men mest roligt, för jag tror absolut att det kommer bli bra. Jag är ganska enveten ska ni veta och försöker se till att ordna det för mig och mina nära. Så bra kommer det bli. Men jag vet inte på vilket sätt. Men det behöver jag inte veta heller.