Hur bygger man upp?
Det finns många saker man önskar sitt barn, dessa underbara små som man bara vill väl. Men mer än jag önskar dem framgång, kunskap, goda matvanor, popularitet och talang önskar jag dem en god självkänsla. Det är annars lätt att det stannar vid betyg, vikt, pengar och uppmärksamhet. Men vad är det som egentligen borde eftersträvas?
Visst vill man kanske ha smarta, snygga och duktiga barn. Rediga ungar som reder sig själva. Men främst vill jag ha trygga barn. Som alltid vet att de är värda mer än guld och att deras små liv och behov är lika mycket värda som oss vuxnas. Att inte låta sig nedtryckas av någon som tror sig vara bättre.
Men hur uppnår man detta? Det är svårt att hitta ett bra recept. Jag tror att det är lätt att bli bekväm och ändå gå på prestationsreceptet, för till den framgången finns så många sätt att lyckas. Vill vi tro i alla fall. Men vad händer om barnen blir sjuka och inte kan prestera? Om de inte kan fast vi vuxna vill? Får de då höra att de inte duger eller får de veta att det är trots allt är värda allt?
Jag tänker mycket på detta, särskilt när man ser hur strömningarna i media går. Hur kommer mina barn hantera den hetsen och pressen på alla områden? Jag vet inte hur man ska bära sig åt men jag försöker bekräfta dem de är och inte främst det de gör eller hur de ser ut. Det är lätt att bara stanna vid: "vilken fin tröja du har" eller "vad många bokstäver du kan".
När vi var på utvecklingssamtal på förskolan var en av de första sakerna de sa om barnen att de tyckte att de var så trygga, att de hade en tydlig grundläggande trygghet. Det gjorde min dag och då spelar det inte så stor roll att de är tidiga i vissa utvecklingsskeden och senare i andra. Eller att de är bra på vissa saker men mindre bra på andra. De har börjat bygga på sin inre trygghet och den hoppas jag att de fortsätter bygga på. Tyvärr ges inte alla barn den möjligheten. Alla barn förtjänar att få byggas upp. Inte begränsas.
Visst vill man kanske ha smarta, snygga och duktiga barn. Rediga ungar som reder sig själva. Men främst vill jag ha trygga barn. Som alltid vet att de är värda mer än guld och att deras små liv och behov är lika mycket värda som oss vuxnas. Att inte låta sig nedtryckas av någon som tror sig vara bättre.
Men hur uppnår man detta? Det är svårt att hitta ett bra recept. Jag tror att det är lätt att bli bekväm och ändå gå på prestationsreceptet, för till den framgången finns så många sätt att lyckas. Vill vi tro i alla fall. Men vad händer om barnen blir sjuka och inte kan prestera? Om de inte kan fast vi vuxna vill? Får de då höra att de inte duger eller får de veta att det är trots allt är värda allt?
Jag tänker mycket på detta, särskilt när man ser hur strömningarna i media går. Hur kommer mina barn hantera den hetsen och pressen på alla områden? Jag vet inte hur man ska bära sig åt men jag försöker bekräfta dem de är och inte främst det de gör eller hur de ser ut. Det är lätt att bara stanna vid: "vilken fin tröja du har" eller "vad många bokstäver du kan".
När vi var på utvecklingssamtal på förskolan var en av de första sakerna de sa om barnen att de tyckte att de var så trygga, att de hade en tydlig grundläggande trygghet. Det gjorde min dag och då spelar det inte så stor roll att de är tidiga i vissa utvecklingsskeden och senare i andra. Eller att de är bra på vissa saker men mindre bra på andra. De har börjat bygga på sin inre trygghet och den hoppas jag att de fortsätter bygga på. Tyvärr ges inte alla barn den möjligheten. Alla barn förtjänar att få byggas upp. Inte begränsas.
Kommentarer
Skicka en kommentar