Stor och liten

Man kan följa Milles olika faser i hans lilla liv genom att se på hans lek. Särskilt tydligt blir det med hans dockor. De är ofta en spegel av vad som är centralt i hans liv för stunden.

Nu när han haft feber några dagar märker man det genom att han ofta vill ta tempen på dockorna, bädda ner dem och låta dem vila. Ibland ger han dem också medicin för att: "febern ska gå ner", som han själv uttrycker det. Om han någon gång haft plåster på sig dröjer det inte längre förrän dockan också får ett plåster och så vidare.

Det känns som om detta faktiskt fyller en viktig funktion i hans liv. Leken får för honom vara något jag inte kan vara. Han får vara den som tröstar och omhändertar. Han får lägga om, mata, trösta. Jag märker att han trivs i det. Att också få vara lite stor ibland. Han får vara det i egenskap av storebror, men i leken blir det så kravlöst på något vis. Och kreativt. På hans villkor, i hans lek, efter hans behov.