Förväntningar och rädslor

För fem år sedan tänkte jag en del på framtiden. Jag skulle snart gå hem på föräldraledigt och funderade mycket på hur livet skulle bli som mamma. Tänka sig att ha ett litet liv, som man har ansvar för. Hur skulle det gå?

Hur kunde jag då veta vad som väntade några dagar bort. Det lilla livet jag väntat på, visade sig vara ett livlöst barn och tiden framför visade sig vara både mer ensam och mer fylld med gemenskap än jag någonsin tänkt mig.

En ung mamma, 21 år, lärde sig allt och inget på några sekunder. Vad bär jag med mig? Allt. Vad saknar jag förutom det uppenbara? Den naiva känslan av sorglöshet.

Kommentarer

Populära inlägg