När tävlingsinstinkten kapitulerar

Alla som någon gång tävlat eller spelat spel med mig vet att jag har en närmast övermänsklig och kolossalt störig tävlingsinstinkt. Den har blivit bättre med åren men ändå känner jag att jag kan bli sur när jag förlorar och ganska odräglig när jag vinner. Ja, något åt det hållet i alla fall.

Mille har kommit in i en ålder då han gillar och spela spel och jag tycker det är jättekul när det går bra för honom. Det är till och med så att jag ibland fuskar för att han ska vinna i stället för mig. Detta trots att han fullständigt struntar i ifall han förlorar eller vinner. Han tycker det är kul bara att kasta tärningen. Ändå kapitulerar min tävlingsinstinkt så fort jag spelar med honom. Och tur är väl det, för annars skulle jag nog inte kunna räkna med honom då vi spelar TP i framtiden...