Att ge framtiden ett ansikte

Vi matas ständigt av att tänka på vår livsstil. För miljöns skull. Vi får höra att vi lånar detta klot av våra barn och barnbarn och vill vi säkra deras möjligheter att tillgodose sina behov gör vi klokast i att ändra våra beteenden gällande konsumtion, kost och boende m.m. nu på stört.

Detta kan ju verka mycket avlägset om man inte har barn eller tänker särskilt mycket på framtiden överhuvudtaget. Jag tänker själv inte så mycket på framtiden, utan mest på nuet, men nog har jag ett ansikte på framtiden.

Mina barn har blivit en symbol för framtiden, och eftersom de förhoppningsvis kommer överleva mig så representerar de också tiden långt efter mina dagar. Därför gör jag mitt bästa för att leva så att de och deras vänner och framtida barn ska få så bra förutsättningar som möjligt. Precis som vi fått av våra föräldrar. Då tänker jag inte på att ge dem överflöd i lyx och berg av det vi tror att vi behöver, utan att genom mitt sätt att leva spara lite på den jord som ska nära dem tills de dör och fler därtill.

Jag försöker påminna mig själv att tänka på detta i de flesta vardagliga val jag gör, och ibland går det bra och ibland sämre. Men jag fortsätter tänka och kanske lär jag mig något på vägen.