Jag och Maria

Av någon anledning kom jag att tänka på Maria idag, Jesu mor. Jag blev överväldigad och mycket berörd idag när jag tänkt på hur hennes situation måste varit när hon var fick sitt barn. Hur var det för henne i kylan och mörkret, ensam med ett försvarslöst barn? Fattig, utelämnad och till synes svag. Men hon måste vara en av de starkaste kvinnor som funnits.

Ingen ville ta emot henne och hon fick göra det bästa av de hon hade. Jag försöker sätta mig in i hennes situation när jag tänker på mina egna barn. Mina barn är födda i en trygg miljö, de har kommit till en tillvaro där de har allt de behöver. Jag blir djupt berörd när jag tänker på att hon när hon var som mest utsatt fick genomgå allt det jag också gjort, men utan den trygghet vi har runt om oss hela tiden. Hon fick ingenting serverat utan fick offra allt för att bli mamma.

Men så tänker jag ett steg till. På Elliot. Som faktiskt trots trygghet, överflöd och beskydd inte fick klara sig. Då stod även jag där ensam och övergiven, i kylan och mörkret med ett barn i famnen. Men där fanns inget hopp.

Hoppet fanns och finns hos Maria, vilken förebild hon får vara för så många. Hon har mycket att lära oss, oavsett om vi tror eller inte. Hur kan vi se hjälpa dem som är utsatta och ensamma? De som inget har men som behöver stöd. Vad kan jag göra? Vad kan du göra? Det är något att fundera på i jul.