Det tomma utrymmet i magen del 2

När man varit gravid så lång tid som man ändå är och helt plötsligt blir av med gravidmagen känns det först mycket skönt att äntligen få se den man väntat på. Dock har man levt så länge med barnet i magen att man egentligen skulle behöva vänjas bit för bit med att leva utan någon i magen. Efter alla mina graviditeter har jag exempelvis inbillat mig att jag känt sparkar, trots att det uppenbart inte ligger någon bebis i magen. Konstigt, men sant. Nästan som om man automatiskt får för sig att allt är som förut, även fast det inte är det.

Samtidigt är det svårt att deppa över att inte vara gravid, när man har fått en så underbar liten bebis att ta hand om. Jag minns tomheten jag kände efter att Elliot dött. Då kom jag hem med både tom mage och tom famn. Det var något helt annat och det försöker jag tänka på när jag saknar graviditeten för mycket.

Dock är det så att jag känner stor glädje i att ha en tom mage och att ha fått tillbaka min kropp. I alla fall nästan. Hon ammar ju men det är inte samma sak. Emellan målen är jag min egen och kan göra som jag vill, det är skönt och överväger faktiskt den tomhet man känner över att inte ha något som växer inuti magen.