Svindlande tankar

Från den dagen vi blir föräldrar har vi ett fullkomligt ansvar för det lilla barn som ligger i våra armar. Lika mycket som jag kan förundras av det kan jag samtidigt förfäras. Det är så mycket man vill åstadkomma som förälder. Man vill inge barnen en trygghet och en god självkänsla och se dem växa upp till sunda människor och medborgare. Med sådana mål finns rätt mycket som kan gå fel.

Tack och lov är man inte ensam i sin uppgift att uppfostra dessa guldklimpar. Vi som föräldrar har det största ansvaret men vi har desstuom i vår absoluta närhet våra familjer och våra vänner som också har barnens bästa för ögonen. Dessutom finns ytterligare bekanta och engagerade som verkar som ett extra skyddsnät. Det är så jag ser det, och det finns ett känt uttryck som jag gärna skulle vilja använda mig av: "Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn".

Jag tror att vi måste inse vårt stora ansvar som föräldrar, men inte heller vara rädda att ta till hjälp om det behövs. Det finns oerhört mycket potential i alla dessa små som kommer till världen, så låt oss ta vara på den. Inget barn ska behöva ifrågasätta sitt värde eller sina möjligheter.

Samtidigt lider jag med de barn som utnyttjas och som inte får en värdig barndom. Jag blir tårögd när jag ser på mina barn och tänker att det finns jämnåriga som lider under olika typer av förtryck och begränsningar. Må det upphöra omedelbart och låt oss verka för att varenda unge ska få en trygg uppväxt!