21 plattor...

Jag börjar bli trött på att bara gå hemma. Jag vill ta med Mille ut i solen och gå ut på utflykter och se vart vi hamnar. Jag ser fram emot att fika med andra föräldrar och gå ut på promenader. Man behöver inte vara borta från vardagen länge för att sakna den. Förutom att ha burit runt på den lilla sjuklingen har jag uträttat det mesta här hemma känns det som. För den som är intresserad har vi 21 takplattor i vardagsrummet...

Det känns lite småaktigt att vara uttråkad på det här sättet. Jag har ju goda förutsättningar att göra något bra av min tid och därför känns det inte okej att gnälla över det. Jag vet att jag har enormt mycket att vara tacksam över, därför känns det inte helt rätt att klaga. Men ändå gör jag det.

Mille är i princip frisk nu, han är bara lite matt. När vi är tillbaka i de vanliga rutinerna kanske jag kommer säkert sakna dessa lugna dagar, med långa tupplurer och lugna aktiviteter. Men det är väl som med allt annat. Man vill ha det man inte har tillgängligt och man ser inte det goda i det man har förrän det är förlorat. Och det gäller båda vägarna.