Ensam är inte stark
Samhället vi lever i lär oss att allt är tillgängligt till rätt pris. Vi lär oss att vara självständiga och att inte verka sårbara inför varandra. I media får vi en bild av att den som är lyckad klarar sig själv och går mot nya mål, och de som inte hänger med lämnas bakom. Vi hetsas att jaga våra drömmar på andras bekostnad och det verkar ibland som om man är dum som sätter sin lit till någon annan än sig själv. Vi får höra att vi bara kan lita på oss själva, om ens det...
Men vad händer i detta samhälle om olyckan är framme. Klarar vi då av att ensamma bemästra de nya känslor som vi inte konfronterats med innan? Jag tror inte att alla är så starka när man mister någon som står en nära, eller när någon i ens familj blir sjuk. Vi glömmer ofta bort att vi människor är extremt sociala varelser och att vi söker tröst och trygghet hos varandra. Men ofta framställs detta som något negiativt. Något som försvagar oss, eftersom vi gör oss beroende av varandra.
Men jag tycker tvärt om. Det måste väl göra oss starka att vi vågar lita på varandra. Att vi kan berika varandras liv och bära varandra när vi behöver det. Är det inte så att det krävs mod och styrka för att våga visa sig sårbar? Och visst är det så att man kan vara självständig och målmedveten även om man har hög tillit till andra. Det handlar inte om att bli helt beroende av någon annan, utan att finnas vid varandras sida.
Om jag inte orkar vara stark vill jag lita på att andra hjälper mig. Så har jag upplevt det i alla fall. När min värld rasade samman fanns det många som bar mig. Skulle jag klara av att bära sorgen över att ha mist mitt barn helt på egen hand? Det tror jag knappast. Visst skulle det gå, men då hade jag inte kommit igenom det på det sättet jag gjor. Jag kan idag se tillbaka på min sorgetid och vara tacksam över hur jag kunde vila i omsorgen runtomkring mig.
När jag kände mig som svagast blev jag buren. Tack vare det känner jag mig nu starkare än någonsin. Samtidigt känner jag också mer tillit än någonsin till min omgivning. Jag tror att vi måste våga lita på varandra. Visst är det en träningssak, men när krisen kommer finns det inte tid för övning. Då är det bra att redan innan ha en tillit uppbyggd till de som finns nära en. Man kan vara stark när man är ensam, men bara så länge man själv har energi. Fördelen med att vara tillsammans är att man inte alltid behöver vara den bärande bjälken.
Men vad händer i detta samhälle om olyckan är framme. Klarar vi då av att ensamma bemästra de nya känslor som vi inte konfronterats med innan? Jag tror inte att alla är så starka när man mister någon som står en nära, eller när någon i ens familj blir sjuk. Vi glömmer ofta bort att vi människor är extremt sociala varelser och att vi söker tröst och trygghet hos varandra. Men ofta framställs detta som något negiativt. Något som försvagar oss, eftersom vi gör oss beroende av varandra.
Men jag tycker tvärt om. Det måste väl göra oss starka att vi vågar lita på varandra. Att vi kan berika varandras liv och bära varandra när vi behöver det. Är det inte så att det krävs mod och styrka för att våga visa sig sårbar? Och visst är det så att man kan vara självständig och målmedveten även om man har hög tillit till andra. Det handlar inte om att bli helt beroende av någon annan, utan att finnas vid varandras sida.
Om jag inte orkar vara stark vill jag lita på att andra hjälper mig. Så har jag upplevt det i alla fall. När min värld rasade samman fanns det många som bar mig. Skulle jag klara av att bära sorgen över att ha mist mitt barn helt på egen hand? Det tror jag knappast. Visst skulle det gå, men då hade jag inte kommit igenom det på det sättet jag gjor. Jag kan idag se tillbaka på min sorgetid och vara tacksam över hur jag kunde vila i omsorgen runtomkring mig.
När jag kände mig som svagast blev jag buren. Tack vare det känner jag mig nu starkare än någonsin. Samtidigt känner jag också mer tillit än någonsin till min omgivning. Jag tror att vi måste våga lita på varandra. Visst är det en träningssak, men när krisen kommer finns det inte tid för övning. Då är det bra att redan innan ha en tillit uppbyggd till de som finns nära en. Man kan vara stark när man är ensam, men bara så länge man själv har energi. Fördelen med att vara tillsammans är att man inte alltid behöver vara den bärande bjälken.
Kommentarer
Skicka en kommentar