En helt vanlig morgon...nästan

De senaste dagarna har Mille tagit sovmorgon. Inte mig emot! Idag sov han ända till kvart över nio och det är nästan rekord. Jag går i vanlig ordning ner och värmer välling till honom, som jag ger när jag kommer upp. Än så länge är allt som vanligt! Efter halva flaskan ser jag bara en vit fontän komma ur hans mun och näsa. Stackare! Det verkar som om han svalt fel på något sätt och sedan hostat upp hela portionen. Av hans min att döma tror jag han blev lika chockad som jag.

I stället för att gå iväg till öppna förskolan nu på morgonen fick vi göra en grovsanering och om en stund när han har smält händelsen ska jag försöka ge honom lite gröt. Jag blir ständigt påmind om detta att man som förälder inte kan planera mycket. Det man planerar blir ofta ändrat på grund av någon omständighet man från början inte räknat med eller har kontroll över.

Jag som gärna planerar in aktiviteter och vill hitta på saker har haft lite svårt att anpassa mig till detta. Samtidigt avstår jag så klart från alla aktiviteter för att vårda mitt kanske inte sjuka, men just nu ganska yrvakna och chockade barn.

Föräldraledighetens aktiviteter har skett på Milles villkor, samtidigt som det egentligen är för min skull jag hittar på allt som jag gör på dagarna. Jag skulle ha svårt för att vara hemma om jag inte kunde gå på några kringaktiviteter. Jag sitter gärna hemma och leker och myser men inte hela dagen alla dagar. Det är inget för mig, särskilt inte nu när Mille till och med börjar tröttna på leksakerna och de allt för välbekanta rummen.

Idag blir jag i alla fall hemma i väntan på att se om Mille är sjuk eller om det bara var oflyt med matstrupen. Öppna förskolan är ju öppen även nästa vecka och det föds nya tillvällen varje dag för att aktivera sig. Trots allt behöver man ibland bara sitta hemma och gosa och ha det mysigt. Och idag tjuvstartar vi lite på fredagsmyset, innan pappa hunnit komma hem.