Bara jag

Här sitter jag. Efter två dagar av feber och smärta i kroppen. Kroppstemperaturen har återställts, men jag känner fortfarande att jag inte är helt frisk. Krafterna lyser med sin frånvaro och jag känner mig matt och trött. Detta trots att jag sovit mer dessa två dygn än jag vanligtvis gör på fyra.

Det jag kan konstatera är att jag nu sitter här, utan några föreställningar eller fasader. Det är bara mina känslor. Bara mina tankar. Bara jag.

Ett par dagar i sjukbädden är egentligen inget att klaga så mycket över, eftersom jag vet att jag kommer blir frisk inom några dagar. Trots detta ändras fokus mot något helt annat. Den friske har tusen önskningar, den sjuke har bara en. Det ligger någonting i det även om man bara åker på ett vanligt virus.

Dessa känslor är ju inte nya för mig, snarare bekanta, men oftast handlar det inte om mig själv. Det handlar inte om min egen hälsa utan om mitt barn. Dock känner jag i denna situation att jag har så mycket runt mig som tappar betydelse när man kommer ner i en svacka. Om jag bara kunde klamra mig fast vid detta sätt att se på tillvaron även när hälsa är god och livet känns bra. Då skulle livet nog bjuda mer rikedom än prylar och pengar.

Jag sitter här under en filt och försöker mysa mig frisk. Snart är jag det och då är det inte bara jag längre. Då får jag åter sällskap av alla förväntningar och fasader. Dessa går inte att ignorera, utan blir som en skugga som alltid finns med. Det är tråkigt att man är som mest äkta, när man känner sig som sämst. Men äktheten i det fallet har inte med hälsan att göra utan snarare med avsaknaden av energi. Energi man brukar använda för att dölja delar av sig själv.

Kommentarer

Populära inlägg