Yttre omständigheter

Jag brukar sällan få resfeber, men nu kan jag nog konstatera att så är fallet. I morgon tar jag och Mille tåget till Uppsala över helgen för att hälsa på ett par av mina gamla klasskamrater och vänner. Vanligtvis när jag ska ut och åka handlar det om dagsutflykter, så då behöver jag inte tänka särskilt långt in i framtiden. Möjligtvis ett par måltider framåt. Dessutom brukar jag för det mesta ta bilen, inte för att jag inte tycker om att åka tåg, utan för att det är det smidigaste när man inte riktigt vet när man kommer iväg och så.

I morgon däremot kommer jag att lägga min tillit till högre makter...nämligen SJ! Nej, allvarligt talat är jag inte särskilt orolig över förseningar och inställda tåg. Det jag däremot kan känna är en aning stress över det faktum att vi kommer vara begränsade till ett trångt utrymme i fyra timmar. Jag får snällt följa tågets rytm och försöka finna ro i det. Det finns ju trots allt en del friheter ombord, även om familjevagnen tyvärr är indragen.

Mille är ju i de allra flesta fall riktigt lätt att ta med sig, men ändå känner jag mig lite orolig. Jag har inget emot att vara spontan och improvisera, men samtidigt kan jag känna en begränsning eftersom jag måste ha med mig så mycket grejer jag inte skulle behövt om jag rest ensam. Jag är på en ny plats i livet och det innebär nya bagage, både bildligt och bokstavligt.

I morgon börjar min resa mot uppland och den resan kommer bli kanonbra, det tror jag redan nu. Jag ska bara våga ge mig hän och lita på att alla yttre omständigheter klaffar för att vi ska få en så bra resa som möjligt.