Om det inte blir som man tänkt sig

Det är snarare en regel än ett undantag. Ofta har man en mer eller mindre genomtänkt plan över hur man vill ha det och inte allt för sällan får man se sig besegrad av omständigheter man inte kan råda över. Eller helt enkelt sina egna allt för högt uppsatta ambitioner.

Men ibland gäller det inte småsaker som att pålägget man ville ha är slut eller att man missar tåget och blir försenad till ett möte. Ibland får man se sig själv i en tillvaro man inte räknat med. Det kan vara en oväntad sjukdom eller en olyckshändelse. Det kan vara oro över en nära anhörigs hälsa, en oro som ruckar på trygghetens fästen. Trygghet är ju trots allt ingenting man kan köpa, så som säkerhet. Trygghet är någonting som vinns. När man väl vunnit den vill man inte förlora den.

När det inte blir som man har tänkt sig kan man inte låta bli att fundera över vad man får i stället. Det behöver nödvändigtvis inte vara en otrygg tillvaro, men snarare en annorlunda. Man kan bli mycket besviken och ledsen. Bestört och bitter, men man kan fortfarande känna sig trygg. På ett eller annat sätt i alla fall.

När man förlorar en familjemedlem man länge väntat på ställs mycket på sin spets. Att det inte blir som man tänkt sig är snarare en underdrift än något som kan beskriva situationen. Innan något sådant händer finns det nämligen inte ens med på kartan att man ska kunna förlora så totalt mot livet. Ett liv som dessutom inte fick en ärlig chans.

Dock kan man konstatera att då det inte blir som man tänkt sig, blir det på andra sätt. Det kan leda till att man blir mer medveten och därmed mer tacksam över det man faktistk har kvar. Man kan lära sig nya saker och upptäcka nya sidor hos sig själv. Och man kan slutligen lära känna nya människor som man inte skulle träffat annars, och man kan få en ny familjemedlem som kanske inte uppenbarat sig om allt blivit som man först tänkt sig.