Gravid igen?
Den senaste tiden har jag ett par nätter haft ett par mycket realistiska drömmar där jag varit gravid igen. Jag har dessutom ett par kvällar tyckt mig känna svaga sparkar i magen. På detta har jag känt mig ganska horminell och dessutom gått upp i vikt lokalt...över mage och stuss.
Detta och ett par ytterligare händelser har gjort att jag trott att jag varit gravid igen. Något jag egentligen inte vill. För att få klarhet i det hela gick jag och köpte ett test, som smidigt nog finns att köpa på ica nuförtiden! Samtidigt som jag kände en oro över att faktiskt vara gravid ville jag inte se det som en besvikelse. När jag fick reda på att jag var gravid med Elliot blev jag först besviken, och sedan när han dog mådde jag så dåligt över att jag en gång känt så. Att jag en gång inte ville ha det jag sedan kom att sakna så oerhört.
Därför tänkte jag på allt det positiva med ett till barn så tätt inpå. När jag sedan gjorde testet blev jag mer lättad än glad när jag såg att det var negativt. På något sätt blev jag lite besviken. Kanske för att jag hade intalat mig själv att det skulle bli till det bästa även om jag var gravid, kanske av någon annan anledning.
Det är konstigt att man inte alltid kan veta vad man vill. Man kan veta vad man vill för stunden, men i det långa loppet kan man sällan på förhand veta vad som är bäst för en själv. Under min första graviditet kom jag att börja älska det barn jag från början inte kände glädje över. En kärlek som växte sig större än den oro jag känt inför att bli mamma. Och det är ju precis så det fungerar när man blir förälder. Alla problem går att lösa till förmån för det fantastiska barn som man väntar på.
För vår del väntar ytterligare tillökning snarare senare än förr och trots allt är jag nog ändå tacksam för det. Det blev ju ändå på något sätt som jag ville denna gång, men det kan man inte alltid räkna med. Men de gånger det sker annorlunda är det bara att gilla läget och faktiskt förhoppningsvis också tids nog bli tacksam över det.
Detta och ett par ytterligare händelser har gjort att jag trott att jag varit gravid igen. Något jag egentligen inte vill. För att få klarhet i det hela gick jag och köpte ett test, som smidigt nog finns att köpa på ica nuförtiden! Samtidigt som jag kände en oro över att faktiskt vara gravid ville jag inte se det som en besvikelse. När jag fick reda på att jag var gravid med Elliot blev jag först besviken, och sedan när han dog mådde jag så dåligt över att jag en gång känt så. Att jag en gång inte ville ha det jag sedan kom att sakna så oerhört.
Därför tänkte jag på allt det positiva med ett till barn så tätt inpå. När jag sedan gjorde testet blev jag mer lättad än glad när jag såg att det var negativt. På något sätt blev jag lite besviken. Kanske för att jag hade intalat mig själv att det skulle bli till det bästa även om jag var gravid, kanske av någon annan anledning.
Det är konstigt att man inte alltid kan veta vad man vill. Man kan veta vad man vill för stunden, men i det långa loppet kan man sällan på förhand veta vad som är bäst för en själv. Under min första graviditet kom jag att börja älska det barn jag från början inte kände glädje över. En kärlek som växte sig större än den oro jag känt inför att bli mamma. Och det är ju precis så det fungerar när man blir förälder. Alla problem går att lösa till förmån för det fantastiska barn som man väntar på.
För vår del väntar ytterligare tillökning snarare senare än förr och trots allt är jag nog ändå tacksam för det. Det blev ju ändå på något sätt som jag ville denna gång, men det kan man inte alltid räkna med. Men de gånger det sker annorlunda är det bara att gilla läget och faktiskt förhoppningsvis också tids nog bli tacksam över det.
Kommentarer
Skicka en kommentar