En sällan skådad vinter

Jag känner att jag redan nu kan summera lite om vad som kommit att prägla denna vinter. Snön står ju i en klass för sig. För vår del har det inneburit en hel del utevistelse, men när himlen öppnade sig nu senast blev det krångligare. När vi skulle gå ut och gå idag var det som att ploga med barnvagnen.

Det är inte bara vädermässigt som denna vintern har varit speciell. Det har ju varit Milles första vinter och det har inneburit att man sugit på karamellen lite extra, även om jag vi det här laget tycker att det räcker med snöfall. Vi har tillsammans med Milles moster åkt pulka, även om det inte var jättepopulärt hos den yngsta deltagaren. Men han behöver inte vara orolig, pulkan ligger numera väl begravd under ett tjockt lager snö bredvid trappan.


Jag vet att Mille inte kommer minnas något av denna vinter, men det är kul ändå att hitta på olika vinteraktiviteter. Om några år, om vi får flera sådana här vintrar, kommer Mille kunna göra mig sällskap i Vårgårdabacken, där jag passat på att ta några spontana åk nu i år.

Annat som har gjort vintern speciell är att Mille kommit in i en helt ny fas. Han är mer aktiv och mer medveten om det som händer runt honom. Det har varit otroligt roligt att följa och lär bara bli mer och mer intressant. Motoriken har förfinats och även närvaron. Vintern är inte över ännu och än finns mycket som kan hända, och då syftar jag inte på oväder. Nu i veckan har han verkligen börjat åla med kontroll och tempo och vem vet? Snön hinner kanske inte försvinna förrän han börjar krypa...