Alltid på språng, eller nästan i alla fall...

Nu förtiden är det sällan lugnt här hemma. VIsserligen är många rutiner väl inarbetade, men Mille tar mer och mer för sig. Det gånger han ligger tyst och är lugn är när han sover. När han är vaken skall allt utforskas och berättas om. Och gärna stående i mamma eller pappas knä.

Det är kul att följa honom på så nära håll. Nu sker nästan framsteg varje dag och det är fantastiskt. Han blir mer och mer medveten och mer och mer stadig. Det är verkligen dagar man inte vill missa.

Det är häftigt att människan hela tiden vill utvecklas. Att hela tiden utforska sin omgivning och sig själva. Det blir alldeles påtagligt när man ser på barnen. Inget barn nöjer sig med att ligga still, utan vill hela tiden komma ytterligare ett steg framåt. Så snart Mille lärt sig vända sig, vill han lära sig rulla. När han lärt sig sitta själv vill han kunna ta sig fram o.s.v.



Hela barndomen kommer vara en lång upptäktsresa där nya erfarenheter berikar hans lilla liv. Nya färdigheter kommer utvecklas och många situationer kommer föda ny nyfikenhet.

Tyvärr kan jag själv känna att barnet i mig har stannat upp lite grann. Nyfikenheten och äventyrslusten är inte lika stor som förut, även om den finns där. Människan är ju som sagt driven av att hela tiden ta nya steg. Och det gör vi ju hela tiden, även om vi inte alla kan bli uppfinnare.