Fullgången?
Det senaste har jag varit väldigt otålig och velat att "Sten-Åke" ska komma ut. Det har säkert speglats i mina inlägg här på bloggen. Ju förr desto bättre. Det är inte det att jag inte njuter av min ledighet och graviditet, för det gör jag, men jag tycker att jag väntat så länge nu att det får räcka. Samtidigt är jag medveten om att det är bättre för honom ju längre han ligger inne, förutsatt att han håller sig vid liv så klart. Detta är dock något som de flesta ser som självklart, dock inte jag.
Vi var hos barnmorskan igår och eftersom jag nu gått 37 hela veckor med det lilla livet i magen är han nu att betrakta som fullgången. Alla vitala organ ska vara färdigutvecklade och nu är det bara ytterligare hull och muskler som läggs på och lungorna som tränas.
När jag vid tidigare besök yttrat mig om att jag gärna ser att det sätter igång har jag mötts av orden: "jodå, men det bästa vore ändå om han fick ligga inne lite till". Den reaktionen möttes jag inte av igår. Det var till och med så att barnmorskan nu sa att det kan ske precis när som helst och troligast inom en tvåveckorsperiod.
Jag hoppas fortfarande att det sätter igång så snart som möjligt. På måndag ska vi in till specialmödravården för en bedömning av min livmodertapp. Detta för att avgöra om den är mogen eller omogen. Detta kan låta krångligt för den oinvigde, men det sker med hjälp av ett poängsystem där den bedöms efter olika kriterier.
Om den anses mogen kommer vi att överväga om vi vill sätta igång förlossingen i förtid. Vi vet ännu inte hur vi känner inför det, utan tänker noga igenom de olika alternativen vi har. Tack och lov är personalen vi möter fantastisk. De är lyhörda och beredda att ändra vårt "vårdpaket" allteftersom nya behov upptäcks. Det känns tryggt och precis som det ska vara.
Vi var hos barnmorskan igår och eftersom jag nu gått 37 hela veckor med det lilla livet i magen är han nu att betrakta som fullgången. Alla vitala organ ska vara färdigutvecklade och nu är det bara ytterligare hull och muskler som läggs på och lungorna som tränas.
När jag vid tidigare besök yttrat mig om att jag gärna ser att det sätter igång har jag mötts av orden: "jodå, men det bästa vore ändå om han fick ligga inne lite till". Den reaktionen möttes jag inte av igår. Det var till och med så att barnmorskan nu sa att det kan ske precis när som helst och troligast inom en tvåveckorsperiod.
Jag hoppas fortfarande att det sätter igång så snart som möjligt. På måndag ska vi in till specialmödravården för en bedömning av min livmodertapp. Detta för att avgöra om den är mogen eller omogen. Detta kan låta krångligt för den oinvigde, men det sker med hjälp av ett poängsystem där den bedöms efter olika kriterier.
Om den anses mogen kommer vi att överväga om vi vill sätta igång förlossingen i förtid. Vi vet ännu inte hur vi känner inför det, utan tänker noga igenom de olika alternativen vi har. Tack och lov är personalen vi möter fantastisk. De är lyhörda och beredda att ändra vårt "vårdpaket" allteftersom nya behov upptäcks. Det känns tryggt och precis som det ska vara.
Kommentarer
Skicka en kommentar