En speciell dag

Idag är det en speciell dag. Idag har jag nått motsvarande tid i min nuvarande graviditet då Elliot dog i den förra. 35 hela veckor och fyra dagar! Värkarna hade satt igång vid det här laget om jag följt samma tidsschema. Än så länge är det lugnt i magen, förutom de livliga sparkar jag glatt tar emot som en bekräftelse på att någonting ändå är annorlunda den här gången.

Tänk vad livet kan bli konstigt. Vid förra graviditeten i detta skede stod vi vid en början till något nytt. Något nytt som inte fick bli. I stället fick vi åka hem utan vår lille Elliot till en beredd lägenhet. Lägenheten är densamma nu och sängen är bäddad på nytt. Fastän vi har dåliga erfarenheter med oss vågar vi ändå hoppas på någonting bra. Förberedelser är bra för tankarna har jag kommit fram till. På ett sätt känns det konstigt att förbereda sig på nästan samma sätt som förra gången. Samtidigt är det orimligt att undvika att förbereda vår gemensamma framtid tills det att vi kommer hem från BB.

Förra gången kan jag inte påstå att jag led extra av att vi gjort många förberedelser. Visserligen smärtade det att ställa undan säng, vagn m.m. men det ledde också till att man tvingades bearbeta sorgen och de grusade förhoppningar på ett sunt sätt. Därför är jag inte rädd att på nytt låta grejerna ta plats i vårt hem för att visa att vi tror på en framtid med "Sten-Åke".

En ljus framtid hoppas och tror vi på. Hur skulle jag annars våga se an morgondagen om jag inte trodde att den bar på glädje, även om sorgen ibland går hand i hand.