Äntligen ledig!

Samma dag som Sverige tar över ordförandeskapet i EU gör jag min sista dag på jobbet. Känns skönt att sluta jobba, samtidigt som det känns lite vemodigt. Dock känns det klokt att gå hem nu med tanke på att jag är ganska trött och dessutom mår lite si och så på grund av värmen. Det blir fint med några veckors ledigt innan lillkillen tittar ut.

Visserligen kan man ju inte så noga veta när det är dags, det kan ju sätta igång när som helst, men nog ska vi väl hinna pusta lite innan vi tar bilen till Borås. Dagen D känns otroligt nära och det känns lika skönt som overkligt. Det har varit en lång resa och den har varit betydligt mer behaglig än jag trott. Kroppen har mått bra och dessutom har jag lyckats hålla tankarna någorlunda i schack. Känslorna har varit blandade, men det är ju inte så konstigt. Jag har för det mesta försökt att hålla glädjen främst och det har för det mesta hållt de svåra på hanterbart avstånd.

Samtidigt som jag njuter av mitt tillstånd kan jag inte säga annat än att jag bara väntar på att det ska sätta igång. Det känns som om man har väntat så otroligt länge. I väntan på denna dag får väl jag och min man njuta av vår ledighet genom att hitta på olika upptåg eller helt enkelt inte göra något alls...