Snark!

Klockan är ca 22:30 och det är fortfarande ljust ute. Man skulle lätt kunna tro att klockan är strax innan åtta. Jag däremot känner mig kollosalt trött och för min del känns det som om klockan passerat midnatt. Det är svårt att föreställa sig att kroppen blir så trött av att bära på någon annan. "Sten-Åke" gör att jag mår bra, men det tar på krafterna minst sagt.

Jag ska inte klaga på min nattsömn. Jag får mina timmar, även om jag vaknar minst en gång varje natt för att gå på toa eller byta sovställning. Oftast är det så omständigt att vända sig om att jag blundar och hoppas att somna om utan att behöva göra något. Tyvärr fungerar det sällan. Jag får snällt ta sats och vända mig om och ignorera känslan av att det knakar i bäckenet och att jag blir så andfådd att Kristian skulle kunna tro att värkarna satt igång.

Hur som helst ska det bli skönt när jag om en vecka slutar jobba. Jag kan dock inte klaga allt för mycket på mina arbetsuppgifter. De är mest av social karaktär och då trivs jag som fisken i vattnet, men visst kommer jag uppskatta att få va ledig en stund innan "Sten-Åke" kommer.

Nu ska jag gå till vila för natten och hoppas jag får en god natts sömn innan klockan ringer i morgon. Innan jag somnar kommer nog "Sten-Åke" komma igång ordentligt som han brukar och det är mysigt att ligga och "kommunicera" med honom lite innan jag somnar. Det är ingen idé att vänta på att han ska lugna ner sig, det är bara att somna trots hans protester. När jag vaknar på nätterna håller han på och sparkar för fullt, som om han inte tagit nån paus.

Den lille killen kommer nog hålla oss vakna många nätter framöver, men det är faktiskt inte något som oroar mig. Trots att jag har ett stort sömnbehov. Jag är säker på att "Sten-Åke" kommer vara värd varenda minut av nattvak. Det är han redan!